Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Mina favoriter

SE ALLT

I (heart) YOU

IMG_9810 copyIMG_9808 copy

Lite söndagskärlek till världens bästa bloggläsare, bilderna är tagna på Maritius i januari!

Ni skulle kunna fråga min kille hur jag hanterar mina förkylningar och att inte få träna. ”Inte så bra” skulle han svara, haha! Jag klättrar på väggarna och har inte kunnat träna yoga på en månad nu. Ni som har följt min blogg under några år vet att träningen har varit en stor del i min sorgprocess efter att min mamma och bror gick bort. Och vissa dagar den senaste månaden har jag mått riktigt dåligt måste jag erkänna. Jag är så beroende av alla endorfiner jag vanligtvis får via träningen för att få styrka att orka med den mentala biten.

Yes, så är det, även om det snart har gått tre år sedan jag förlorade mamma och Matti! För mig känns det fortfarande som igår och jag har känt mig extra distanserad från bloggen ett tag nu (det blir mer ytligt och mindre personligt) och det har ni säkert märkt, det är lite så jag fungerar tyvärr. När jag mår dåligt är det svårt för mig att skriva om känslor (för gör jag det så mår jag tillfälligt ännu sämre) men jag hoppas att det blir ändring på det snart igen. Och jag är så glad att ni fortfarande kikar in trots att jag just nu inte är särskilt personlig av mig här i bloggen. All kärlek till er för att ni finns!

Och självklart vill jag inte vara beroende av träning för att må bra men för mig har det varit det absolut bästa alternativet, istället för t.ex. tabletter som vissa läkare har föreslagit efter det jag gick igenom. Jag har all respekt för om man måste medicinera men som en annan (mycket vettigare) läkare sa till mig så har jag ju verkligen en anledning till att jag mår dåligt och då kanske det är bättre att få känna alla känslor än att försöka ta bort dem, speciellt i mitt fall för att jag alltid har varit en mästare på att stänga av.

Tack och lov börjar min förkylning (den fjärde jag har åkt på sedan i julas) sakta men säkert släppa så jag hoppas att jag kan komma igång med min träning nästa vecka igen! Och visst är det galet att träning kan göra så mycket gott, jag skulle vilja påstå att jag har varit så pass stark (som andra kallar mig) genom det här som har hänt mig tack vare att jag har haft träningen att falla tillbaka på och som har fått mig att må så mycket bättre än vad jag annars hade gjort.

I brist på träning har jag ju så klart knarkat träningsinspiration istället och mer sådant kommer upp i bloggen lite senare, så kika in här om några timmar igen. Ha en fin söndag bästa ni och som sagt, tack för att ni finns!

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
8kommentarer
  • Hej Linn. Jag känner likadant, blir mer sänkt än vanligt och tänker på mamma extra mkt när jag inte får röra på mig. Har precis kommit ur en två veckor lång förkylning så vet vad du menar. Jag tycker vi ska tänka så här, alla har sina förkylningskvoter per år som man tydligen måste bränna av. Vi tog en stor del av den kakan nu när det ändå fortfarande är ganska kallt och trist ute. Hellre nu än en solig vårdag när det är 15 plusgrader. Så tajmingen kanske egentligen är perfekt? Kram från mig

    A 2016-02-22 20:41:57
    Svara
    • Svar på As kommentar.

      Vad roligt för jag har också tänkt så. Även om jag varit så trött på det så har jag varit så glad att det har varit nu när det varit grått och slask ute 😛 Kram och ta hand om dig

      Linn Herbertsson 2016-02-23 20:41:26
      Svara
  • Kram!

    Linnéa 2016-02-22 10:19:54
    Svara
  • Vad starkt av dig att dela med dig nu. Jag har följt din blogg länge länge, i flera år, och tycker alltid att den varit bra – personligt som ytligt. Sedan så håller jag med dig om träningen… Mår så mycket bättre själv när jag får träna 🙂

    Caroline 2016-02-21 23:55:00
    Svara
  • Känner igen mig så mycket i det du skriver. Jag har varit sjuk till och från det här året och inte kunnat träna ordentligt. Snart är det två år sen min pappa gick bort och ska jag vara ärlig kommer jag inte ens ihåg hur det kändes att vara lycklig innan det hände. Träningen har iallafall hjälpt mig att orka med vardagen och när jag inte får träna mår jag ännu sämre vilket tär på mitt förhållande också. Har ett nytt och krävande jobb också som tar energi och jag tvivlar på mig själv och min förmåga att klara av det. Haha, skulle väl kunna säga att mitt liv inte är en dans på rosor för tillfället… Det känns skönt att du delar med dig, jag upplever att det är så mycket hysch hysch kring döden och pga det har jag slutat prata om pappa… Styrkekram till dig <3

    Sandra 2016-02-21 13:34:39
    Svara
    • Svar på Sandras kommentar.

      Känner igen det där med att tvivla på sin egen förmåga också, det har jag aldrig gjort förut (inte på samma sätt iaf) men det känns som att det är en del av sorgen och att det går över bit för bit. Inte så konstigt heller när man förlorar någon som har varit en så stor del i skapandet av den personen man har formats till. Jag hoppas att du snart mår bättre och finner lite lycka igen

      Linn Herbertsson 2016-02-23 20:38:17
      Svara
Linn Herbertssons webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Hälsa
Joanna Swica
Lifestyle
Fanna Ndow Norrby
Lifestyle
Susanne Barnekow
Home
Jannike Ebbing
Home
34 kvadrat
Mode
Paulina Forsberg
Lifestyle
Cassandra Klatzkow
Lifestyle
Mitra Javadi
Hälsa
Josefines Yoga
Lifestyle
Cassandra Lundgren
Lifestyle
Sophia Anderberg
Lifestyle
Evelina Andersson
Mode
Imane Asry
Lifestyle
Sara Che
Mode
Emma Danielsson
Mode
Mathilda Weihager
Mode
Fanny Ekstrand
Mode
Tyra-Stina Wilhelmsson