Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Mina favoriter

SE ALLT

min mamma

rosa oktober

På tal om rosa, det är oktober! 

Förr innebar rosa oktober alltid minst en eller två resor ner till Skåne för min del där jag brukade hjälpa mamma och hennes vänner att sälja Rosa Bandet. Det var det mysigaste jag visste! Cancer är en så fruktansvärd sjukdom men samtidigt för den verkligen människor samman för att kämpa mot ett gemensamt mål, att besegra den.

Här ovan är ett litet axplock av årets rosa produkter som ni kan köpa och samtidigt bidra till cancerforskningen. Min favorit är de här fina kaffekopparna från Rörstrand-serien Swedish Grace där 15 kronor per såld produkt skänks till Rosa Bandet. De här två sötnosarna bor nu ute hos oss på landet och jag gillar att fylla på med någon rosa produkt varje år som jag kan använda och som påminner mig om mamma.

Det allra bästa är ju så klart att köpa Rosa Bandet eller skänka pengar och precis som varje år ska jag skänka en summa till minne av mamma. Kommer ni ihåg insamlingen förresten? Jag glömmer aldrig insamlingen jag startade till minne av min underbara mamma och tack vare er så samlade vi in nästan 110 000 kronor och året därpå nästan lika mycket till.

Det känns nästan overkligt och tack igen för att ni hjälpte mig att hedra minnet efter mamma på bästa tänkbara sätt!

Och jag vill skicka en extra tanke och styrkekram till alla er där ute som lever med cancer i er närhet just nu, jag vet vad ni går genom och ni är inte ensamma. Tveka inte att lämna en kommentar eller maila mig om det finns något jag kan göra för att göra er vardag lite lättare,  Tillsammans mot cancer!

att vara nere på botten och ta sig upp igen…

Jag hoppas att ni märker att jag mår väldigt bra just nu!

Ni har ju varit med mig under så många av mina motgångar och det är extra kul när jag får visa och berätta för er att jag faktiskt mår väldigt bra igen. Många gånger har sorgen jag har gått genom efter min mamma och bror känts som en mörk tunnel utan något slut, men så någon gång i höstas så vände det.

Stundtals har jag fortfarande befunnit mig i den där mörka dimman där jag knappt kan skilja dagar från veckor. Månader har många gånger sprungit förbi och jag har knappt reflekterat över att jag stiger upp ur sängen och klär på mig varje dag. Saknaden och tomrummet kommer alltid att finnas kvar, men jag börjar äntligen känna mig mer och mer som mig själv igen! Efter tre långa år och sex månader.

Igår när jag var lycklig och lite extra hög på livet så slog det mig att det inte var särskilt längesedan jag mådde riktigt, riktigt dåligt. Jag vet inte om jag berättade det för er, antagligen inte, allt är en dimma och många gånger mådde jag så dåligt så att jag knappt kunde få ner det i ord och att ens försöka tog för mycket energi av mig för att jag skulle orka med resten av dagen. Istället slutade jag att skriva om det helt!

» Jag minns när jag inte kunde lyssna på musik under flera månader, varje ton och varje refräng gjorde för ont. Lyckliga och glada låtar var för långt från min verklighet och sorgliga låtar var inte ens på tal, de hade fått mig att gå under på riktigt! Jag som annars älskar att lyssna på musik, både när jag är glad och ledsen och när jag vill känna! Jag stängde av!

» Jag minns hur min ångest nästan åt upp mig inifrån, många gånger tog jag till en riktigt dålig, gammal vana för att dämpa den, cigaretter. Jag satt ofta på vår balkong, tog en cigarett, pratade med mamma, och svor att det skulle bli den sista. Hon dog ju trots allt i cancer. Hela tiden förstod jag vilken dubbelmoral det var och det gjorde det nästan ännu jobbigare. Jag var inne i en ond cirkel!

» Jag minns att det slog mig hur illa det verkligen var en dag när jag tittade på Charlie och bara grät. Trots att jag pussade på henne, den där lilla hunden som jag älskar över allt annat, inte ens då kunde jag känna det minsta uns av lycka. Semestrar, middagar med vänner, kärlek, jobb, allt kändes meningslöst. Jag grät och bad Charlie om ursäkt för att jag var en så dålig matte som inte klarade mer än att ta hand om henne precis så mycket som behövdes men inte ett skit mer.

Idag lyssnar jag på musik igen, jag lyssnar på låtarna som påminner mig allra mest om de båda två, och det går, det gör ont men det går. Sedan årsskiftet har det inte blivit en enda ensam-cigarett på balkongen och flera gånger varje dag sticker jag näsan ner i den där pälsen och känner sådan otrolig lycka över att den där lilla hunden är just min.

Det är jag extra tacksam för idag!

img_5280

bild från en av plåtningarna idag

vecka 45

IMG_2026


veckans planer

Den här veckan innehåller lite av varje, måndag och tisdag blir all in jobb, blogg och förberedelser. Det kommer bli en del resor framöver (det var länge sedan känns det som) så jag har en hel del att kryssa av den här veckan. Jossan har en middag på onsdag och efter den ska vi på releasefest för Angelicas klädkollektion som hon har gjort för Bikbok, så onsdagskvällen ser ut att bli en riktig höjdare. Jag har ett styrelsemöte, mitt veckomöte med Liv, hinner vi på torsdag ska vi även filma lite och så blir det en hel del lunchmöten. Det är ingen ovanlig vecka med andra ord men i magen känns det som att det kommer bli en riktigt bra vecka.

veckans bästa

Den här veckans bästa kommer definitivt bli helgen men jag kommer berätta mer om den när det närmar sig!

veckans sämsta

Får man vara så jobbig och skriva att ingenting är veckans sämsta? Det känns som att både jag och vänner/familj i min närhet är inne i ett så otroligt bra flow just nu. Det händer så mycket spännande och fantastiska saker i allas liv. Det glädjer mig något oerhört och jag känner mig lycklig och balanserad. Jag kanske jobbar liiiite för mycket, det skulle vara det enda, men allt är bara så roligt just nu! Jag har så mycket inspiration och idéer som jag vill göra om till verklighet!

veckans ”det här ser jag fram emot”

Dubai! Jag och Mattias åker på en långweekend till Dubai om två veckor! Jag vet inte om ni minns men senast vi skulle dit så tappade Mattias sitt pass så jag åkte ensam tillsammans med Stina och Kristian. Vi hade en fantastisk resa vi tre och de tog så bra hand om mig, haha, men jag och Mattias skulle stanna kvar ett par dagar längre bara vi två. De hotellnätterna var tyvärr inte avbokningsbara men vi fick skjuta upp dem. Nu ska vi alltså nyttja de två hotellnätterna och har bokat ytterligare två nätter så det blir totalt fyra nätter på One & Only the Palm. Det ska bli så otroligt mysigt att åka iväg bara vi två!

veckans kärlekshälsning

Det här kommer kanske låta lite konstigt för några av er men jag skulle vilja skriva en liten kärlekshälsning till min mamma idag. Mamma var en så otroligt stor del av min blogg förut, både innan hon gick bort men även något år efter. Jag startade ju en Rosa Bandet-insamling till minne av mamma som ni hjälpte mig så mycket med (helt galet att vi samlade in över nästan 110 000 kronor tillsammans, minns ni?) och jag skrev ofta om min sorg och saknaden efter henne här i bloggen i över två år efter att hon hade gått bort.

När mamma var i livet så var hon dessutom min mest trogna bloggläsare. Hon kunde ringa mig och berätta att någon hade skrivit en elak kommentar redan innan jag hade hunnit läsa den själv. Det här har jag nog aldrig berättat för er men hon använde dessutom ett smeknamn när hon skrev kommentarer i bloggen för hon ville inte att det skulle se löjligt ut att min mamma lämnade gulliga kommentarer i kommentarsfältet stup i kvarten. Jag saknar de kommentarerna, extra mycket idag faktiskt! Och det känns både lite skönt men också lite konstigt att hon nu tre år senare inte är en lika stor del av den här bloggen längre, den här bloggen som hon älskade så mycket. Mamma tyckte väldigt mycket om er läsare också ska ni veta, hon pratade ofta om hur ni förvånade och överraskade henne med era kärleksfulla och kloka kommentarer till mig.

Så idag ville jag helt enkelt skriva en liten kärlekshälsning till min mamma här i bloggen! Mamma finns med mig varje stund, varje dag och jag ville skriva några rader om henne här i bloggen igen! Jag önskar att jag kunde säga att mamma är med mig på ett bra sätt nu när det har gått så pass lång tid sedan hon gick bort, men jag sörjer henne fortfarande något otroligt och saknaden upplever jag nästan som att den bara växer för varje år som går.

Och ibland slår det mig, att om jag fick prata med mamma igen och berätta för henne hur dåligt jag har mått sedan hon försvann, då skulle hon bli så otroligt ledsen. För det fanns inget värre mamma visste än när jag eller min bror mådde dåligt! När de tankarna sköljer över mig så känner jag mig konstigt nog mycket starkare igen. Jag samlar ihop mina tankar och känslor och ser fram emot vad livet har att erbjuda idag, det här fantastiska livet som min älskade mamma gav mig!

Linn Herbertssons webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Mode
Petra Tungården
Home
Andrea Brodin
Lifestyle
Elin Johansson
Lifestyle
Josefin Dahlberg
Lifestyle
Sandra Beijer
Lifestyle
Susanne Barnekow
Hälsa
Foodjunkie
Lifestyle
Linn Herbertsson
Home
34 kvadrat
Hälsa
Ida Warg
Lifestyle
Tess Montgomery
Mode
Pamela Bellafesta
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Lifestyle
Makeup by Lina
Hälsa
Josefines Yoga
Lifestyle
Vanja Wikström
Mode
Mathilda Weihager
Mode
Paulina Forsberg
Mode
Emma Danielsson
Man
Niklas Berglind
Mode
Fanny Ekstrand
Hälsa
Fannie Redman