Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Mina favoriter

SE ALLT

jag kommer aldrig mer låtsas om som att han inte har funnits

Igår fick jag frågan ”har du några syskon?”. Vet ni vad jag svarade? ”Nej, jag är ensam!”. Så fort jag sa det så kändes det så fel men då kunde jag ju inte längre ta tillbaka det jag hade sagt. Jag är inte och har aldrig varit ett ensambarn. Jag vet precis hur det är att ha ett syskon, en storebror, någon att se upp till och som till stor del har format mig till den jag är idag. Jag skämdes lite för mig själv och bytte snabbt samtalsämne.

Det var första gången på fyra år som jag inte orkade berätta att jag faktiskt hade en bror en gång, en bror som var min bästa vän och partner in crime när vi växte upp. En bror som skulle finnas med mig hela livet, bli pappa till mina syskonbarn och som förhoppningsvis skulle hålla ett tal på mitt bröllop den dagen jag gifter mig.

Jag kände mig så ensam resten av den timmen som jag spenderade i samma rum som den här personen jag hade dragit min vita lögn för. Det var precis som att det gick upp för mig på riktigt, tidigare har jag levt i något sorts vakuum, även om jag har kunnat prata om hans död som att jag är helt ok med det, så har jag nog aldrig riktigt förstått men i den stunden gick det upp för mig.

Jag tror att det var första gången jag på riktigt förstod att han aldrig kommer tillbaka. Fortfarande, efter fyra år så kan jag inte ligga ner på rygg med händerna på magen utan att han dyker upp i mitt huvud. Ibland lägger jag mig så avsiktligt för att han ska kännas nära mig.

Det var så han låg på sjukhuset sista gången jag såg honom, då hade han varit dödförklarad sedan några timmar tillbaka och vi var där och fick säga våra farväl. Hur gör man det? Det var overkligt, det är fortfarande overkligt, men igår när jag fick den där frågan så sa jag något, en mening som var omöjlig att ta tillbaka och som kändes som att jag raderade honom ur mitt liv, precis som att han aldrig har existerat. ”Nej, jag är ensam!”. Jag vill inte det! Jag vill alltid att han ska vara en del av mig, även om det gör ont att veta att jag inte har ett syskon längre.

På kvällen var vi på födelsedagsfest. Jag hade redan förträngt det där jag sa tidigare under dagen och jag var glad. Vi drack vin, åt kräftor och festade. Av en ren händelse gick jag in på min Messenger, något jag nästan aldrig gör då jag har stängt av notiserna för länge sen. Två minuter tidigare, klockan 22.52 hade en gammal släkting skickat en bild och ett kort meddelande till mig.

”Titta så fint det var på graven idag när vi var där!”. Jag vart alldeles förstörd, jag sa ingenting till någon utan gick bara raka vägen ut till gatan och beställde en Uber och åkte hem. Det var som att gå rakt in i en vägg och det gjorde ont ända in i själen men på något konstigt vis kändes det också bra. För han har alltid varit en del av mig och efter ikväll så vet jag, trots det där dumma jag sa, att han alltid kommer att fortsätta vara det på ett eller annat sätt. Jag kommer aldrig mer låtsas om som att han inte har funnits!

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
30kommentarer
  • ❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️

    Pappa 2017-09-02 10:57:36 http://[email protected]
    Svara
  • Hej Linn,
    Jag tycker du skriver så vackert och ärligt. Det är svårt när man ibland säger saker man i efterhand ångrar. Men det är OK att inte alltid agera ”korrekt” enligt sina egna principer/ känslor. Ibland säger och gör man saker för att skydda sig för stunden, utan att med mening vilja vara ”dum” mot sig själv.
    Skickar ljus för framtiden, imorgon, idag. Varma kramar, Julia

    Julia 2017-08-30 09:43:16
    Svara
    • Svar på Julias kommentar.

      Tack Julia för din fina kommentar och värme. Ha en fin helg, massa kramar och kärlek till dig

      Linn Herbertsson 2017-09-01 18:48:34
      Svara
  • Känner igen mig i din fina text, har också en bror som inte finns längre. Nu är det 23 år sedan han dog men tänker på honom ofta fortfarande. Jag har någon gång sagt att jag har två syskon (istället för 3) då jag vet att de blir följdfrågor på vad de sysslar med idag, men genast när jag sagt det så känns det så fel och så fel gentemot min fina bror. Vill inte att han någonsin ska tro (jo jag vet att han är död) att jag glömt honom eller att han inte har och fortfarande betyder oerhört mycket för mig. Åren går och jo visst blir det lättare, inte lika mycket smärta/sorg men tror jag alltid kommer sakna honom väldigt mycket. ❤️

    Jenny 2017-08-28 21:05:00
    Svara
    • Svar på Jennys kommentar.

      Oj, vad galet, jag beklagar verkligen sorgen och tack för din fina kommentar. Ta hand om dig! Kram

      Linn Herbertsson 2017-09-01 18:49:16
      Svara
  • ❤️❤️❤️

    Julia 2017-08-28 00:12:00
    Svara
  • <3

    i 2017-08-27 22:46:58
    Svara
  • ?

    Erika 2017-08-27 17:03:04
    Svara
  • Kramar till dig! Ibland är det lättare att dra en vit lögn än att upprepa sanningen… det tror jag alla har gjort någon gång i livet. Men en fin reflektion som visar på vilket stort hjärta du har.

    M 2017-08-27 11:22:52
    Svara
    • Svar på Ms kommentar.

      Tack fina du för din kommentar och för din reflektion och slutsats av den 🙂 Massa kramar!

      Linn Herbertsson 2017-08-28 15:53:33
      Svara
  • Så fint skrivet Linn. Insåg igår att det, några dagar tidigare, var sju år sedan hon gick bort och ramlade bryskt ner i sorgpölen igen. Denna saknad är obeskrivlig och svår. Samtidigt som livet bara fortsätter och vi fortsätter att leva.

    Clara, Bossbloggen 2017-08-27 08:59:27 http://www.bossbloggen.se/
    Svara
  • ❤️

    Tina 2017-08-27 00:31:48
    Svara
  • <3

    Mia 2017-08-26 22:16:38
    Svara
  • Fina fina Linn <3

    Klara 2017-08-26 20:45:31
    Svara
  • Är så ledsen för din skull! Jag känner mig verkligen priviligerad som har en storebror. Vår pappa dog för 3 år sedan och jag skulle nog aldrig ha klarat det utan min bror. Hade aldrig kunnat stöttat mamma helt ensam. För tre veckor sedan gifte jag mig. Min bror höll ett tal där han pratade om pappa och vilka likheter de båda hade (sådant som irriterade mig hos dem båda), och han berättade att han var glad över att vi kommit varandra så nära på senare år. Jag har alltid längtat efter att få berätta för pappa att han ska bli morfar, det krossade mitt hjärta när jag insåg att det aldrig skulle hända. Nu har jag precis fått veta att jag är gravid. Och den som jag ser fram emot mest att få berätta för är barnets morbror!! Men precis som du alltid kommer att ha en bror så kommer jag alltid ha en pappa, och mitt barn kommer alltid att ha en morfar <3

    S 2017-08-26 20:14:18
    Svara
    • Svar på Ss kommentar.

      Vad jag är glad att du har haft din bror genom allt! Och jag är så tacksam för att jag har haft min pappa så nära sedan min mamma och bror gick bort. Ta hans om dig, massa kramar och kärlek

      Linn Herbertsson 2017-08-28 15:52:23
      Svara
  • Förstår dig precis, har gjort samma för ibland orkar man bara inte. Är inte religiös men vilket sammanträffande att din bror gjorde sig påmind samma dag ❤️. Kanske ville han bara visa att han finns och att allt är okej

    Lina 2017-08-26 18:50:45
    Svara
    • Svar på Linas kommentar.

      Eller hur, ibland blir det sådär konstigt, jag gillar det på något vis för det känns som han är nära! Kram till dig

      Linn Herbertsson 2017-08-28 15:51:11
      Svara
  • Läst din blogg i flera år men aldrig kommenterat men nu vill jag verkligen det!! Hjärtat snörptes åt när jag läste det här!! Kändes som att det gick att ta på din smärta mellan raderna ❤️❤️❤️ Fina fina fina du!! Din bror kommer alltid vara en del av dig!! För du har varit med om honom och kan därför aldrig förlora honom! ❤️❤️❤️ Var snäll mot dig själv, lova det Linn!! Möt dina egna känslor med värme och vänlighet ❤️ Olika trauman, förluster, sorg, saknad kan ta sig så många olika uttryck och finns inget rätt eller fel!! Tack för att du delar med dig på ett så ärligt sätt ❤️ Du verkar vara en helt underbar varelse! ? Stor kram!!

    Marcelle Björkendal 2017-08-26 18:39:48
    Svara
  • Tack för att du delar med dig Linn. Jag ser verkligen upp till dig, du verkar vara en så fin & godhjärtad person. Stor kram

    Anna 2017-08-26 17:10:34
    Svara
  • Gumman. Du är fortfarande en lillasyster, det ändras aldrig bara för att han inte längre är i livet. Samma med din mamma, du är fortfarande hennes dotter!!! Mamma och din bror är fortfarande familj precis som din pappa även fast dom inte längre finns i livet. Min pappa gick ju bort Juli 2013…. vissa dagar släpper jag allt och bryter ihop. Jag förstår känslan av att känna sig ensam, men pappa är ju fortfarande min pappa…. if that makes sense. Jag vet precis hur du känner och jag känner sådan lättnad att kika in här…. xx S

    Anonym 2017-08-26 15:23:06
    Svara
    • Svar på Anonyms kommentar.

      Hej där! Jag beklagar verkligen sorgen och det känns bra att jag kan göra något för dig i din sorg. Massa kramar och ta hand om dig

      Linn Herbertsson 2017-08-28 15:38:14
      Svara
  • ❤️

    Johanna 2017-08-26 15:07:26
    Svara
  • ❤️

    Mikaela 2017-08-26 14:39:01
    Svara

senaste från Mode

Linn Herbertssons webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Home
Andrea Brodin
Mode
Paulina Forsberg
Home
34 kvadrat
Lifestyle
Josefin Dahlberg
Lifestyle
Susanne Barnekow
Mode
Pamela Bellafesta
Lifestyle
Elin Johansson
Lifestyle
Sandra Beijer
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Hälsa
Ida Warg
Hälsa
Foodjunkie
Mode
Petra Tungården
Lifestyle
Makeup by Lina
Mode
Mathilda Weihager
Lifestyle
Linn Herbertsson
Mode
Fanny Ekstrand
Hälsa
Josefines Yoga
Lifestyle
Tess Montgomery
Mode
Emma Danielsson
Hälsa
Fannie Redman
Lifestyle
Vanja Wikström
Man
Niklas Berglind