Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Mina favoriter

SE ALLT

fem saker ni inte visste om mig

IMG_1897

Att driva en blogg innebär att man delar med sig av tankar, erfarenheter och livet i övrigt! Däremot finns det ju så mycket mer av en person, som inte ryms i en blogg, och jag har skrivit ner lite saker som jag faktiskt tror att ni inte redan visste om mig!

Jag har alltid drömt om att bo i ett kollektiv! Ni som har följt min blogg sedan starten vet att jag aldrig har bott ensam. Jag flyttade hemifrån när jag var tjugotvå, då bodde jag hos min pappa i Malmö och sedan flyttade jag in hos min dåvarande pojkvän i Stockholm. När vi gjorde slut bodde jag tillsammans med Nanna och Cecilie i fyra månader innan jag och Mattias blev tillsammans och vi flyttade ihop väldigt snabbt i hans lägenhet. Mitt första ”lägenhetsköp” är alltså lägenheten vi bor i tillsammans som jag nu är delägare i. När jag var tonåring var den bästa filmen jag visste Tillsammans av Lukas Moodysson, kommer ni ihåg den? Den handlar om vuxna människor och barn som bor tillsammans i ett kollektiv. Jag vet inte varför jag alltid har romantiserat bilden av att bo i ett kollektiv men jag har fortfarande en stark känsla av att jag någon gång i mitt liv kommer bo i ett kollektiv. Och jag hoppas att det blir innan det är dag för ålderdomshemmet, hehe!

Jag tvättade mitt ansikte med tvål och vatten tills jag var över tjugo! Och när jag tänker på det idag hoppas jag att min hy inte kommer att straffas av det i framtiden. Jag hade ganska dålig hy i tonåren och jag älskade effekten av tvål som torkade ut hyn och mina finnar. På den tiden var i princip det enda man kunde använda mot finnar Clearasil vilket jag tyckte luktade så äckligt så det blev helt enkelt tvål och vatten istället.

Jag pratar ofta med mig själv som om att jag hade en publik! Jag pratar ofta och högt med mig själv. Jag gissar att jag har fått det efter min mamma och jag minns hur det antingen störde mig när hon gjorde det eller ibland så tyckte jag bara att hon var väldigt gullig när hon gjorde det. Vanligast förekommande är det när jag står i badrummet framför spegeln, vet jag att det är någon hemma så pratar jag tyst i mitt huvud i stället. Jag resonerar fram och tillbaka med mig själv och min ”publik”. Ett exempel kan vara ”Oj vad jag är fin i håret idag, eller vad tycker ni?”. Jag får inget svar så klart, då hade det väl varit på gränsen till schitzofrent, haha, men ändå fortsätter jag att ställa de här retoriska frågorna till mig själv och min ”publik”.  Jag märker dessutom att sedan jag förlorade min mamma och bror för några år sedan så är det ofta dem två som utgör min publik. Nu när jag skriver ner det här i bloggen så blir jag nästan lite rädd för mig själv. Någon igenkänningsfaktor kanske? Dela gärna med er i så fall så att jag slipper känna mig som en alien.

Jag älskar att åka tåg! Inspirationen flödar när jag sitter på ett tåg och ibland önskar jag nästan att jag kunde ha mitt kontor på ett tåg som susade fram i 200 km i timmen. Det kanske är en idé, att åka fram och tillbaka Stockholm-Göteborg under mina arbetsdagar, det kan dock bli dyrt i längden!

Jag klarar inte av att göra smileys i  mina blogginlägg! Men jag gör det väldigt ofta när jag svarar på era kommentarer. Jag vet inte varför, jag antar att jag är av den generationen som minns hur det var innan emojis och smileys kom in i våra liv. Jag har många bloggvänner som gör det och jag tycker att alla får välja själva hur de vill kommunicera i sina bloggar och det finns en charm i allt, men själv känner jag mig så oprofessionell och slarvig om jag gör det. Har jag t.ex. frågestund i bloggen och kopierar in era kommentarer och frågor i ett inlägg så tar jag bort smileys i texten. Ledsen för det men jag tycker det är så fult. Vad tycker ni? Däremot när jag svarar på era kommentarer under inlägg så använder jag jätteofta smileys, hjärtan osv. Där känns det mer som att vi har en privat sms-konversation medan bloggen känns mer som en hemsida eller publikation, jag kan inte riktigt förklara det men så ligger det till i alla fall.

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
16kommentarer
  • vilket mysigt inlägg, mer sånt 🙂
    hjälp va skönt att någon annan också pratar högt eller för sig själv när ingen ser på, en form av skådespel nästan haha.
    Jag har ibland tänkt, gud tänk om någon skulle se eller höra mig nu .. haha. Men å andra sidan kan jag tycka att det är väldigt kreativt att göra det på något konstigt sätt.
    by the way, filmen tillsammans är ju underbar! pappa Göran haha…..

    kram och trevlig vecka 🙂

    elin 2016-12-05 07:39:34
    Svara
    • Svar på elins kommentar.

      Vad kul att du gillar inlägget, det var väldigt roligt att skriva det också 🙂 Haha och tack för igenkänningsfaktorn, jag vet man känner sig så knasig men jag håller med att man på något konstigt sätt ”utvecklas” när man pratar med sig själv. Jag kommer ofta till insikter som jag kanske inte hade gjort om jag inte hade pratat med mig själv om det 😛 Kram på dig och ha en fin måndag och vecka! Tack för din kommentar

      Linn Herbertsson 2016-12-05 08:17:40
      Svara
  • Du är inget alien!!! Vi är helt lika på den fronten:) kram till dig! Trevlig helg

    A 2016-12-02 23:20:35
    Svara
  • sånt här är jättekul ju! Känner dock att kollektiv är typ min mardröm! haha, har bott inneboende för mycket i dåliga sammanhang 😉 men roligt att du delar med dig av mer om dig!

    ISA 2016-12-02 20:24:08 http://isabyl.devote.se
    Svara
    • Svar på ISAs kommentar.

      Haha jag vet att många tycker det är en mardröm 😛 Och det förstår jag om man har dålig erfarenhet av det. Kram

      Linn Herbertsson 2016-12-05 08:01:31
      Svara
  • Hej Linn! Tänkte bara kolla om du haft tid att kolla upp vilken färg ni har på kontoret? Tack!

    Klara 2016-12-02 19:53:05
    Svara
    • Svar på Klaras kommentar.

      Oh nej, men tack för påminnelsen! Jag ska kika i vår skrubb i morgon om jag hittar färgburken och återkommer. Kram

      Linn Herbertsson 2016-12-05 08:00:41
      Svara
  • Jag känner verkligen igen mig i hur inspirationen flödar när en åker tåg. Är aldrig så inspirerad som när jag sitter på ett tåg och susar fram 🙂

    Janina 2016-12-02 19:42:11 http://www.dietiststudent.com
    Svara
  • Haha! Härligt inlägg! :)) Trevlig helg!

    Mikaela 2016-12-02 15:52:24
    Svara
  • Fy 17 för kollektiv och ”Tillsammans” ??

    Pappa 2016-12-02 15:07:49 http://[email protected]
    Svara
  • Jag pratar mer med mig själv, lite som att jag är två personer. Låter mer sjukt än det du gör med din publik när jag tänker på det … dock gör jag det bara i mitt huvud om det inte är att jag varit ensam flera dagar, menar om jag exempelvis varit sjuk och inte träffat någon på ett par dagar vill säga. Pratar också med katten och då svarar jag åt honom ?
    Gillar heller inte smileys i bloggar så läser inga bloggar som använder smileys, inte heller i e-post men där bryr jag mig inte om ifall andra använder smileys. I sms använder jag det ofta, eller om jag kommenterar på bloggar. Har inte kunnat sätta fingret på varför jag inte gillar smileys i texter, men din förklaring satte huvudet på spiken. Tack ?

    Li 2016-12-02 11:55:31
    Svara
    • Svar på Lis kommentar.

      Haha vad bra Li att vi inte är ensamma om att prata med oss själva 😛 Och jag håller helt med dig om smileys

      Linn Herbertsson 2016-12-02 11:58:42
      Svara

senaste från Mode

Linn Herbertssons webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Lifestyle
Vanja Wikström
Lifestyle
Tess Montgomery
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Lifestyle
Josefin Dahlberg
Mode
Pamela Bellafesta
Mode
Petra Tungården
Lifestyle
Elin Johansson
Home
Andrea Brodin
Hälsa
Foodjunkie
Home
34 kvadrat
Lifestyle
Sandra Beijer
Lifestyle
Susanne Barnekow
Lifestyle
Linn Herbertsson
Hälsa
Ida Warg
Hälsa
Josefines Yoga
Lifestyle
Makeup by Lina
Mode
Fanny Ekstrand
Mode
Paulina Forsberg
Hälsa
Fannie Redman
Mode
Emma Danielsson
Man
Niklas Berglind