Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Mina favoriter

SE ALLT

min dancing queen

Min mamma älskade låten Dancing Queen med ABBA. Det var den sista låten vi spelade på hennes begravning efter hennes egna önskemål som hon hade skrivit ner på en kom ihåg-lapp ett par veckor efter hon fick sitt besked om att bröstcancern hade spridit sig. Mamma brukade alltid berätta om när hon jobbade på Diateknik med framkallning av foton i 20-årsåldern, det var på 70-talet och Dancing Queen hade precis släppts på singel. När de åkte på företagsresor med färjan över till Tyskland var mamma den som stod på dansgolvet halva natten och hennes kollegor brukade kalla henne för deras Dancing Queen. Mamma lät alltid så stolt och glad när hon berättade den här historien för mig och min bror.

I september, bara två månader efter att mamma gick bort år 2013, så åkte vi på ett fantastiskt bröllop i Spanien. När middagen och alla fina tal var över så var det dags för fest och den första låten som spelades var Dancing Queen, jag trodde knappt mina öron men på något underligt sätt kändes det som att hon var med mig där och då, på den vackra sluttningen vid kusten i utkanten av San Sebastian. Det här hände på ytterligare ett bröllop vi var på sommaren efter och på varje stor tillställning, födelsedagsfest eller bröllop jag har varit på så har djn spelat Dancing Queen, det måste vara en vanlig bröllopslåt men jag har aldrig aldrig tänkt på det förut. Varje gång har jag nästa satt hjärtat i halsgropen, fått svårt att andas och tårarna har varit sekunder bort. Några gånger har jag trott att kvällen ska vara förstörd men känslorna har alltid släppt efter så fort de har spelat lite andra låtar och minnet av henne har bedövats med ytterligare några drinkar.

Sorg är något väldigt individuellt och skulle någon be mig att beskriva det år och de åtta månader som snart har gått sedan jag förlorade min mamma så kan jag inte det. Det är som en enda dimma och jag vet ju att tiden går samtidigt som det känns som att tiden stannade den där natten på sjukhuset i Lund, i samma sekund som hon tog sitt sista andetag och jag satt bredvid och försökte berättade hur mycket jag älskade henne genom mina tårar. Samtalen om henne blir färre, de jobbiga minnena bleknar och jag har mått bättre de senaste månaderna än på väldigt länge men hon finns ändå här konstant. Mamma är överallt, i ord och meningar jag säger som hon brukade säga. Varje gång hennes favoritprogram Hem till gården går på tv. I ett glas mjölk eller i ett skratt åt något som jag vet att hon skulle tycka var precis lika löjligt kul som jag.

När vi skulle åka till St Barts i julas mellanlandade vi och fick en kväll och natt i Amsterdam på vägen dit. Vi åt på en mysig restaurang med våra kompisar och sedan gick vi in på första, bästa bar som såg inbjudande ut. Eller ja, jag vet inte hur inbjudande den såg ut för när vi kom in satt där några alkisar på första raden och resten av gästerna dansade som galningar men vi tog en drink och efter en stund kom den, Dancing Queen och alla blev jätteglada, sjöng och dansade vidare. Jag blev ledsen och försökte dölja det så bra jag kunde. Jag vet hur löjligt det låter, jag tror inte själv på sådant här men jag fick en känsla av att hon ville visa att hon var med och önska oss en trevlig resa.

Veckorna på St Barts gick och sista kvällen överraskade våra underbar vänner, Jonathan och Mikaela, oss med en spontanresa från New York till St Barts så vi var ett helt gäng som åt middag på Bagatelle. Efter middagen skruvades musiken upp och alla började dansa runt borden. Det var vår sista kväll på semestern och där var den igen, mammas favoritlåt Dancing Queen. Jag minns detta så väl för jag satt ner när de spelade låten och just där och då fick jag mig en ordentlig tankeställare. Jag hade mått otroligt dåligt under hela hösten, min värsta period efter hennes bortgång kom efter exakt ett år, då när alla hade sagt att det skulle bli lättare igen. Jag slutade skriva om henne i bloggen för jag klarade inte av det längre och många dagar var jag så förvirrad av sorg att jag inte ens vet hur jag klarade av att jobba, gå och handla och allt det där. Men jag gjorde det, jag fortsatte att skratta även om jag inte kände riktig lycka, jag gick upp ur sängen på morgonen, jag sminkade mig, gick till kontoret och träffade vänner på kvällarna. Jag klarade det och jag klarar det varje dag! Men inte en enda gång hade jag tänkt på vad mamma hade tyckt eller känt, det var först vid bordet på Bagatelle som det slog mig hur ledsen mamma hade varit om hon såg hur dåligt jag mådde.

Min mamma var nästan alltid glad, hon skrattade ofta högt och tills tårarna kom, hon hade en sådan otroligt positiv inställning till livet trots allt skit hon fick gå genom. Varje gång Dancing Queen spelades dansade hon och log. När låten var slut fick jag sådan ågren, jag ångrade att jag inte ställde mig upp och dansade och skrattade som hon alltid brukade göra, som hon gjorde genom hela livet varje gång hon hörde Dancing Queen spelas ur högtalarna. Jag minns hur jag satt där vid bordet på Bagatelle och önskade så att Dancing Queen skulle spelas en gång till så jag skulle få dansa med mamma, för mamma. Ett tag funderade jag nästan på att gå och be personalen spela den en gång till med det gjorde jag aldrig. Kvällen närmade sig sitt slut och vi skulle åka tillbaka till vårt hus och ha poolfest och då hände det. Vår sista kväll på St Barts och precis innan vi skulle gå så spelade dem låten igen, jag trodde knappt att det var sant, jag har ju aldrig berättat det här för någon men då dansade jag och skrattade tillsammans med mina vänner precis som jag vet att mamma hade velat att jag skulle göra. Jag lovade mig själv, den där kvällen på St Barts, att jag alltid ska dansa och vara lycklig när någon sätter på Dancing Queen, till minne av min fantastiska mamma!

Idag den 19 mars skulle mamma ha fyllt 60 år, tänk så annorlunda den här dagen hade sett ut om hon hade varit vid liv. Istället sitter jag här med Charlie bredvid mig på Foam, med en cappuccino i handen och skriver en lång text om henne som jag för stunden inte vet om någon någonsin kommer att få läsa. Jag måste läsa genom den först och se vad jag har skrivit, oavsett vad det står så var texten menad som en hyllning till den underbaraste människan jag någonsin har älskat, min dancing queen.

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
57kommentarer
  • Hej fina Linn!
    Efter att ha träffat dig igår kväll ringde jag i morse upp min mamma och berättade om dig och den här texten. Vi grät ihop, för saknaden av mormor och morfar finns alltid så nära inpå . Hon förlorade nämligen själv både sin mamma och pappa knappt ett dygn efter varandra som ung. Jag vill återigen tacka för att du delar med dig. Och för din utstrålning som smittar av sig så, den kommer verkligen från insidan. Stor kram på dig!

    Elin 2015-08-28 12:05:54 http://lifeaholic.devote.se/
    Svara
    • Svar på Elins kommentar.

      Men gulliga du! Det var så kul att träffa dig och ledsen om jag inte kunde röra mig, haha! Men brynen blev fina i alla fall 😛 Som jag sa till dig igår har jag inte riktigt klarat av att skriva djupare texter här i bloggen på ett tag men när jag träffar läsare som du så blir jag väldigt sugen på att dela med mig mer igen. Jag hoppas min skrivkramp släpper snart, eller rättare sagt att det blir lättare att skriva om det igen. All kärlek till dig, hoppas vi ses igen någon gång. Nu ska jag kolla in din blogg 😀 Hälsa din fina mamma från mig och jag beklagar verkligen er förlust! Massa kramar!

      Linn Herbertsson 2015-08-28 14:20:21
      Svara
  • Så fint skrivit!
    Kram

    Malin 2015-03-28 23:34:57 http://malinlaweber.blogspot.se
    Svara
  • <3

    Tilda 2015-03-26 07:22:03
    Svara
  • Caroline 2015-03-23 14:34:09
    Svara
  • Hej Linn.

    Vilken otroligt fin text om din mamma. Blev rörd till tårar faktiskt, tänker också på min mamma som också är den underbaraste för mig när hon kommer lämna mig..

    Sofia 2015-03-21 18:19:29
    Svara
  • Vilket fint inlägg. Massor med <3 till dig!

    Tess 2015-03-21 15:10:30 http://tessm.metromode.se/
    Svara
  • Min mamma fick sitt cancerbesked för lite mer än ett år sedan, jag skrev till dig då och du svarade. Det känns så otroligt befriande på något sätt, att du är så ärlig och hjälpsam i din blogg. Som att vi är ett helt gäng som går igenom samma sak, fast på håll och att vi kan hitta en gemenskap i allt det svåra. Att alla har rätt att känna precis vad dom vill, alla sörjer på olika sätt. Tack, för att du vågar vara personlig och ärlig. Tack för att du låter läsarna vara delaktiga, för att du svarar och hjälper oss andra. Din mamma är nog med dig överallt och hon måste vara så stolt över dig och den du är. Kram

    Emma 2015-03-21 10:30:02
    Svara
  • Sa oerhort vackert skrivet. All karlek till dig vakra manniska! Kram

    Ellen 2015-03-20 22:36:18
    Svara
  • Så vackert Linn.
    Jag känner igen mig så mycket och din text berör verkligen.
    Så skönt att du skriver att mycket är som en dimma. Det är nu 9 år sedan min mamma gick bort, jag var 17 år då. Jag har intalat mig att denna dimma berodde på att jag var frånvarande och bara trängde bort alla tankar och känslor. Har haft så mycket ångest över dimman. Jag minns knappt begravningen, den känns som en dimma, minns inte hur lång tid det var mellan läkarbesked. Bara dimma. Sista månaderna. Dimma.
    Men så förstår jag att dimman också finns där som skydd, för att man inte ska komma ihåg det onda och jobbiga. För att minnena från ens mamma ska vara varma, fina och inte alls dimmiga.

    Jag tror att din mamma dansade i himlen när du dansade på St Barts.

    Kram!

    Matilda 2015-03-20 21:55:04
    Svara
  • Åh så vackert skrivet! Så sorgligt, orättvist men en så fin och stark beskrivning av din mamma. Dina ord ger andra styrka!

    Josephine 2015-03-20 20:05:56
    Svara
  • Linn, läste och började gråta. Har länge gillat din blogg men slogs först nu av vilken otroligt duktig skribent du är, du lyckas verkligen sätta ord på dina känslor. All styrka till dig.

    Clara 2015-03-20 18:45:32
    Svara
  • Jag känner igen mig så mkt i det du skriver. Min mamma fick cancer 2013 och dog kort därefter. Ibland känns der nästan jobbigare idag än det gjorde då. På ett annat sätt såklart. Min mamma älskade Irland och bara några månader innan vi fick veta att hon var sjuk åkte vi till Dublin och hälsade på min syster. Min mamma var helt lyrisk när vi satt på dessa mysiga små pubar, drack irish coffee och lyssnade till den glada irländska musiken. Jag kommer aldrig glömma de fina stunderna. Varje gång jag hör en irländsk låt kan jag se mamma framför mig sjunga och dansa med. Fina lilla mamma <3

    Emely 2015-03-20 18:18:23 http://houseofem.blogg.se
    Svara
  • Otroligt fint skrivet <3 Grattis till din fina mamma som är med dig hela tiden!

    Anna 2015-03-20 17:54:56
    Svara
  • Vilken fantastisk berättelse och så fint skriven. Din mamma verkar vara helt fantastisk. Förstår att du saknar henne mycket. Även om hon verkar titta till dig lite då och då. Kram / Anni

    Anni 2015-03-20 17:44:56
    Svara
  • Så sorgligt. Så vackert. Så berörande. Största kramen till dig!

    Emma 2015-03-20 17:09:53
    Svara
  • herregud så fint skrivet, men samtidigt så himla sorgligt. Tårarna bara sprutar när jag läser det här. Livet är så orättvis ibland, ingen borde förlora sin förälder så ungt. Fina du. Önskar att jag kunde göra mer, säga mer. Styrkekramar!

    Sofie 2015-03-20 14:30:48 http://merajag.devote.se
    Svara
  • Hej Linn. Vi har ju tidigare mailat till varandra ang. sjukdom och tankar. Min mamma som också var cancersjuk gick nyligen bort och jag känner så mycket igen mig i det du skriver. Ta gärna kontakt igen, jag skulle gärna få lite råd/tips på vägen då det är väldigt ledsamt nu :'( Ha det så bra som det går /Mikaela

    Mikaela 2015-03-20 14:03:39
    Svara
  • Jag blir så berörd av dina texter om din mamma och jag finner stor tröst i dem. Jag känner mig mindre ensam om att ha förlorat något närstående. Det är snart ett år sedan min pappa tog sitt sista andetag. Som en blixt från en klarblå himmel kom det där telefonsamtalet som skulle få hela min värld att rasa. Ett halvår efter att pappa fyllt 60 år fick han, en frisk (trodde vi) och aktiv person, en stor hjärtinfarkt och hade ingen chans när ambulansen kom. Livet har blivit mörkt och dystert sedan dess och jag mår rent ut sagt förjävligt. Visst, det går upp och ner men för det mesta känns livet meningslöst. Det känns overkligt och när jag tänker på att jag faktiskt måste leva resten av mitt liv utan pappa får jag sådan smärta i kroppen att jag vill springa och spy ut allt det onda. Förutom att fjärilar också har kommit att betyda mycket för mig pga en händelse efter pappas död har en specifik låt förföljt mig. Vi spelade have you ever seen the rain på pappas begravning i maj förra året. Några veckor senare skulle jag ta examen på universitetet och på kvällens fest spelades denna låt och jag satte andan i halsen. Det här var en fest med människor som vanligtvis inte lyssnade på annat än swedish house maffia och avicci. Jag fick en jättekonstig känsla i kroppen! Jag hoppas av hela mitt hjärta att det var pappa som visade att han var med mig under en av mina viktigaste dagar i livet. Och jag hoppas av hela mitt hjärta att det finns något mer bortom detta liv. Jag står inte ut med tanken att aldrig få träffa pappa igen.

    Sandra 2015-03-20 13:51:41
    Svara
  • Så fint skrivet <3 <3 <3

    Johanna 2015-03-20 13:08:30
    Svara
  • Så vackert och hjärtligt skrivet Linn. Jag själv förlorade min bror i somras. Har fortfarande inte förstått det och bävar inför hur det kommer kännas om 1 år, 2 år, 5 år, 10 år, 20 år.. All styrka till dig.

    Linda 2015-03-20 11:18:36
    Svara
  • <3

    Olivia 2015-03-20 11:08:09
    Svara
  • Det var ett tag sedan jag besökte din blogg och nu när jag gör det läser jag det här fina inlägget! Känner igen nästa varje ord du skriver! Din fina dancing queen är med dig och sjukt nog har mama mia med abba förföljt mig ända sen min älskade mamma tog sitt sista andetag haha! Massa styrke kramar!

    Camilla Jara 2015-03-20 11:01:11
    Svara
  • Så fint skrivet! <3 Man ska vara tacksam för livet & alla vackra minnen.

    Emmelie 2015-03-20 10:47:05
    Svara
  • Så otroligt vackert skrivet. Jag förlorade själv min pappa, min största förebild och hjälte, för ett år och tre månader sen i lungcancer. Pappa var en riktig partyprisse och berättade fantastiska historier om vilda fester i New York där han bodde ett tag på 70-talet, och flera gånger festade han med Lou Reed. Lou Reed gick bort ett par månader före pappa, och det var självklart att spela Perfect Day med Lou Reed på begravningen. Det är kanske inte en låt man hör ute så ofta, men jag har vid flera tillfällen hört den på radion, eller fått upp den på shuffle i spotify – precis när jag har behövt höra den.

    Hoppas våra föräldrar dansar tillsammans i himlen på en stor stor 70-talsfest. Styrkekramar!

    Lia 2015-03-20 10:20:50
    Svara
  • så vackert och sorgligt på samma gång. Mina tankar var hos Dig och Anne i går. Många styrkekramar till Dig

    Rose-Marie 2015-03-20 09:48:37
    Svara
  • Så otroligt fint. Brukar aldrig kommentera, och även om jag låter som en hemsk människa nu, så har jag ofta svårt att relatera till andras sorg och svårigheter på nätet. Det har gick rakt in i hjärtat och jag fällde en tår, kanske för att det mer var en lycklig vinkel på detta och att du faktiskt inte fokuserade på sorgen i allt det svåra. Tycker att du verkar vara en otroligt fin tjej, med hjärtat på det rätta stället. Kram och jag önskar dig en fantastisk fredag.

    Jonna 2015-03-20 09:31:07
    Svara
  • Så vackert skrivet Linn. Dina texten får en att stanna till och tacka för dom saker man har. Min mamma insjuknade också i bröstcancer och i maj skall hon på kontroll. Jag både väntar och fasar för den dagen, men är otroligt tacksam att jag har min mamma kvar <3

    Malin 2015-03-20 09:25:19
    Svara
  • Så vackert så naket, Dina fina ord får mig att gråta samtidigt som jag vill ge dig en stor varm kram!
    Det var det finaste jag läst på väldigt, väldigt länge!
    Tack för att du delar med dig. Du är fantastisk! Kram

    elin.k 2015-03-20 08:38:25
    Svara
  • Vad fint skrivet..fick lite tårar i ögonen. Min mamma gick bort när jag var 17år. Trots att många år gått så är jag alltid nära till sina känslor när jag tänker på henne.

    =)

    Martin 2015-03-20 06:41:36
    Svara
  • Så fint skrivit,så vackert.
    Har följt dig i många år nu och beundrar ditt engagemang. Massa kramar <3

    Frida 2015-03-20 03:24:07
    Svara
  • En av de finaste texter jag någonsin läst

    Tina 2015-03-19 23:50:00
    Svara
  • Så fint. så personligt! <3 kramar

    http://isabyl.devote.se

    ISA 2015-03-19 23:23:07 http://isabyl.devote.se
    Svara
  • Det var fint skrivet! Jag är så glad att jag fick lära känna din mamma en underbar, glad, fantastisk människa och en god vän! Hon var precis så som du beskriver henne , glad positiv, empatisk och varm person!
    Linn jag vet hur stolt Din mamma var för dig, hon pratade ofta om dig! Hon sitter där uppe på ett moln med ett stort lende!
    Ömkar Anne en underbar födelsedag! Hon kommer alltid att finnas hos oss! <3

    Rosa 2015-03-19 23:07:08
    Svara
  • Känner så i det du skriver, du sätter ord på mina tankar. Jag satt också med min mamma i Lund september 2013 när hon tog sitt sista andetag, efter att ha kämpat mot sin cancer i 1,5 år. Tänker många gånger att jag är väldigt ensam och undrar hur jag ska klara mig utan min fina mamma vid min sida, men bara för att jag inte ser henne så vet jag att hon ändå finns där. Hon lever kvar i mitt hjärta för alltid. Har funnit stor tröst i att läsa din blogg och dina fina texter om din mamma, tack för att du orkar dela med dig! Du är en stark person, men kom ihåg att det är okej att känna. Ibland måste alla känslorna bara få utlopp, oavsett var och när. Stor kram till dig!

    Louise 2015-03-19 22:54:22
    Svara
  • Somliga saker är konstiga! Just idag köpte jag en liten fjäril till dig! Den kommer med posten! Kram

    Eva Miller 2015-03-19 22:10:03
    Svara
  • Massa kärlek till dig! <3

    Charlotta 2015-03-19 21:51:49
    Svara
  • Fick tårar när jag läste din text… Ville bara skriva något som kan trösta dig och det går ju inte. När jag känner stor saknad och sorg och inte orkar så brukar jag försöka se det fina i att jag får uppleva så starka känslor och ibland kan det sluta med att jag ler. Tycker du är så stark!

    E 2015-03-19 21:41:46
    Svara
  • SÅ fint skrivet <3

    Anna 2015-03-19 21:14:43
    Svara
  • Dancing Queen

    Susanne Ellberg 2015-03-19 21:00:48
    Svara
  • Jag höll på att missta min mamma genom psykisk sjukdom. Du har endast din pappa kvar i livet och jag har endast min mamma som tack och lov mår bra nu. Jag har varit på botten som du varit. Men motgångarna och svårigheterna vi får ta oss igenom i livet gör oss starkare. Du är en underbar dotter. Din mamma ler ifrån himlen varje gång du tänker på henne. Stor kram

    Eva 2015-03-19 20:51:21
    Svara
  • Jag tror väldigt mycket på ett liv efter detta..och jag tror det är din mammas tecken att visa att hon har det bra och skönt att du har lyckats vända det sorgliga med sången till någonting fint och lyckligt..precis så jag tror att din mamma vill att du minns henne! Jätte fin text <3

    Cecilia 2015-03-19 20:25:01
    Svara
  • Jag läste vartenda ord och det gick rakt in i hjärtat!

    Mikaela 2015-03-19 20:11:45
    Svara
  • <3

    Ida-Sofia 2015-03-19 20:04:07
    Svara
  • Fina, fina Linn <3 Det går rakt in i hjärtat när du skriver om detta.

    Sara 2015-03-19 19:59:35
    Svara
  • Fina Linn, så fint skrivet. Du rörde mig till tårar och det är så fint att du delar med dig av det svåraste en dotter kan gå igenom.
    <3

    Elin 2015-03-19 19:46:51
    Svara
  • Åh, började gråta av din fina text. Önskar grattis till din mamma och känner mig extra glad över att jag får ha min kvar. Kan inte ens tänka mig det du har gått igenom och tycker du är så himla stark. Är säker på att du hjälper andra där ute som varit med om liknande saker. Stor kram!

    Sara 2015-03-19 19:33:02
    Svara
  • Du vet verkligen hur man berör. Fantastiskt fint skrivet!

    Alexandra 2015-03-19 19:27:13
    Svara
  • Din text rörde mig till tårar. Grattis till din mamma! Jag vet att hon är stolt över dig! Kram

    Caroline 2015-03-19 19:21:56
    Svara
  • Så otroligt fint skrivet! Läst din blogg länge och av det intrycket man får att döma så tror jag din mamma skulle vara så otroligt stolt över dig, du verkar var en så god och omtänksam person! Kramar

    Amanda 2015-03-19 19:13:53
    Svara
  • Vilken otroligt vacker text om din mamma, blir alldeles tårögd! Du är så klok Linn, och jag kan tänka mig att din mammas största önskan innan hon gick bort var att du tids nog skulle kunna skratta och vara riktigt glad igen. Samtidigt som jag är övertygad om att hon också visste att du skulle ha det enormt tufft emellanåt. Så otroligt vackert om Dancing Queen kan bli en låt du känner glädje och närvaro av din mamma i istället för sorg. All kärlek och massa massa kramar från Annie

    Annie 2015-03-19 19:11:15
    Svara
  • Så mycket kärlek❤️❤️❤️ Saknar ord❤️

    Sanna 2015-03-19 18:50:05
    Svara
  • Vackra ord vackra Linn! Blev rörd till tårar. Lev väl!

    Martina 2015-03-19 17:58:14
    Svara
  • Fantastiskt fint skrivet Linn, jag är också helt övertygad om att hon hade velat att du skulle dansa! Jag känner igen mig så mycket i sorgen efter min pappa. Tack för en så fin text som sätter ord på det omöjliga!

    Annie 2015-03-19 17:46:34
    Svara
  • Linn, du kan verkligen konsten att skriva vackra och gripande texter. Det har inlagget var den finaste, mest genuina text jag last pa valdigt lange (inte bara pa din blogg, utan overallt). Jag kanner inte dig, men nar jag laser din blogg och dina texter om din mamma, ah vad jag kanner att hon skulle vara stolt over dig. Och jag tror nog att alla vi som laser din blogg ar stolta over dig. Stolta over din kraft, godhet och all den styrka du har som gjort att du varje dag tar dig igenom allt som du har upplevt. Tack for att du later oss ta del av hur du mar, for att du berattar hur du kanner. Det gor din blogg valdigt, valdigt fin.

    Sandra 2015-03-19 17:06:37
    Svara
  • Grattis på 60-års dagen underbaraste och älskade Anne. Vi minns dig med glädje och firar dig idag genom att komma ihåg alla underbara stunder vi haft tillsammans!

    Camilla 2015-03-19 17:05:50
    Svara
  • Söde Linn….

    Så fint skrevet. Hun er savnet <3
    Du er en stärk, fin og forbilledligt menneske.

    Stort tillykke med din fantastisk mor.
    Knus Jeanette

    Jeanette 2015-03-19 17:00:07
    Svara

senaste från Mode

Linn Herbertssons webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Lifestyle
Susanne Barnekow
Lifestyle
Makeup by Lina
Mode
Fanny Ekstrand
Hälsa
Ida Warg
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Lifestyle
Elin Johansson
Home
34 kvadrat
Lifestyle
Sandra Beijer
Mode
Paulina Forsberg
Home
Andrea Brodin
Lifestyle
Vanja Wikström
Lifestyle
Josefin Dahlberg
Mode
Pamela Bellafesta
Mode
Petra Tungården
Hälsa
Foodjunkie
Lifestyle
Linn Herbertsson
Hälsa
Fannie Redman
Hälsa
Josefines Yoga
Lifestyle
Tess Montgomery
Mode
Emma Danielsson
Man
Niklas Berglind