Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Mina favoriter

SE ALLT

#metoo

Ingen har väl missat #metoo som sprider sig som en löpeld i sociala medier?

Jag måste så klart lyfta det här i bloggen och berätta min historia för er! Den kanske skiljer sig lite från andra jag har läst men den är fortfarande viktig. Sociala medier är ett så häftigt och kraftfullt redskap och när det används på ett sätt som med hashtagen #metoo så är det vår skyldighet att föra budskapet vidare. Håller ni inte med?

Min historia börjar i trappan upp till Sturecompaniet, en nattklubb här i Stockholm, där jag har varit fler gånger än jag kan räkna till. Det var precis när jag hade flyttat till Stockholm som vi stod i kön för att komma upp till V, mitt ex och dåvarande pojkvän stod framför mig och pratade med vakten samtidigt som han höll i min hand och jag hamnade en halvmeter bakom honom, det var väldigt trångt och jag kunde knappt röra mig bland alla människor som trängdes i klungan.

Helt plötsligt känner jag hur jag får ett finger upp mellan benen (för att förtydliga: alltså upp och in i mig) och jag står och tittar på min pojkvän så jag inser direkt att det inte är han (han skulle dessutom aldrig göra så) utan det måste vara någon annan. Allting gick så snabbt och när jag vände mig om såg jag hur en kort, mörkhårig kille trängde sig ut och bort från folkmassan.

Min kille märkte ingenting och hörde knappt vad jag sa när jag försökte förklara det sjuka som just hade hänt för honom. Musiken var hög och sekunden efter så öppnade vakten repet för oss och vi gick i snabb takt upp för trappan till V där vi skulle möta upp våra vänner. Jag minns hur jag försökte skaka av mig känslan av det som hade hänt men det tog ett tag innan chocken la sig.

Ni kanske känner igen historien? Isabella var ju med om något liknande på en semester i Italien och valde att gå ut med det i sin blogg ganska kort efter att jag hade varit med om samma sak. Det var när jag läste hennes inlägg, hennes upplevelse av det hon hade varit med om, som det verkligen slog mig att det som hade hänt mig ett par månader tidigare självklart inte var ok. Det visste jag egentligen hela tiden men min reaktion var aldrig att jag kände mig sexuellt trakasserad eller utsatt när det hände. Jag var mest chockad över att en människa kunde göra något så märkligt!

De senaste dagarna har varit ett uppvaknande för mig, jag delar kontor med tio tjejer och det är inte en enda av oss som inte på något sätt har blivit utsatta för sexuella trakasserier eller övergrepp. Några hanterar det som jag, vissa har varit med om betydligt värre saker men en sak har vi alla gemensamt, ingen av oss har någonsin valt att agera eller på något sätt försöka sätta dit den som har har utsatt oss för detta. Antingen för att man kanske som jag, förminskar vikten av det som har hänt eller för att man har varit rädd för att inte bli tagen på allvar och få höra att det var ens eget fel.

I vanliga fall hade jag sagt att det är farligt när man börjar hänga ut människor med bilder och namn i sociala medier och anklagar dem för sexuella trakasserier eller övergrepp. Efter tre-fyra dagar där snart alla tjejer jag har kommit i kontakt med och nästan alla mina kvinnliga vänner på Facebook har delat hashtagen #metoo så skiter jag lite i vad som är rätt eller fel.

Jag har rannsakat mig själv under de senaste dagarna, jag har ifrågasatt varför jag och så många med mig normaliserar sexuella trakasserier och övergrepp. När i princip varje kvinna på något sätt har blivit utsatt för trakasserier eller övergrepp men inte vågar tala om det så har rättsamhället svikit oss och då blir en rörelse som #metoo till slut oundviklig om ni frågar mig.

Så man kan diskutera vad som är rätt eller fel i en evighet, vi kan ifrågasätta om inte även kvinnor gör sig skyldiga till sexuella trakasserier gentemot män, tala om att man inte ska dra alla män över en kam osv, men i slutändan är det inte vad #metoo handlar om.

#Metoo handlar om att vi genom att dela våra historier väljer att stå bakom alla de som anser sig vara offer men som aldrig har fått upprättelse och då kanske det kommer hända att det stryker med några oskyldigt anklagade på vägen men de får helt enkelt söka sin upprättelse vid senare tillfälle och då hoppas jag att dem får den hjälpen de i sin tur förtjänar.

with my main girl


innehåller annonslänkar – jacka Hollies här // byxor Minimum DK här // skor Day Birger Et Mikkelsen här // stickad tröja &OtherStories här // skjorta Gant här 

Hej vänner!

Så här såg jag och Charlie ut när vi traskade runt på stan igår, min lilla älskling! Jag klär henne mer som en liten pojke, jag är inget fan av små hundar i rosa, puttinuttiga kläder och med tanke på hennes namn så är det många som tror att Charlie är en hanhund men det är hon icke, hon är världens tuffaste lilla tjej. Vad kul att så många uppskattade mitt inlägg om att ha hund och tack för att ni delade med er av era erfarenheter.

Någon dag ska jag skriva ett inlägg om alla fördelar med att ha hund också för det finns tusen gånger fler bra saker med att ha en hund om man bortser från att det kostar en del och krävs ganska mycket ansvar. Jag hade nästan dåligt samvete när jag läste inlägget igen för det framstod kanske som att det är världens jobbigaste grej att ha hund men så är det alltså inte.

Jag tänkte även att ni ska få lära känna Charlie lite bättre här i bloggen framöver, hon är en så pass stor del av mig och finns ju vid min sida varje dag! Att en så liten sak kan ha så mycket personlighet, vara så bestämd men samtidigt så hängiven och väluppfostrad, det beundrar verkligen jag!

Om en timme kommer Isabell hit och kikar på vårt nya kontor sedan ska vi gå och äta lunch någonstans. I eftermiddag blir det mer jobb på kontoret och i kväll ska jag på Claras vernissage och sedan äta middag med Johan på favorithaket Papa. Det var längesedan jag var där nu så det ska bli så mysigt och det var alldeles för längesedan jag och Johan åt middag ensamma tillsammans.

senaste från Mode

den perfekta ljusgrå väggfärgen

Hej onsdag!

Lill-lördag och strålande sol i Stockholm, underbart! Jag hoppas att ni mår fint idag? Jag är lite trött faktiskt, precis som jag var igår, men annars är jag på gott humör. Gladast idag är jag nog för att jag har hittat den perfekta ljusgrå kulören till våra väggar i matsalen och köket.

I bakgrunden på väggen ni ser i vardagsrummet testade jag ju en lite mörkare och varmare grå men som hade blivit alldeles för dyster med vår nya, mörka parkett. Det var en gammal bekant i Malmö som hade taggats i en bild på ett Instagram-konto, hennes kök var målat i en helt perfekt, grå färg så jag mailade henne och frågade vilken nyans det var.

Tyvärr blev den färgen nästan som vit hemma hos oss men killen i färgbutiken tog fram en lika kall och lite mörkare grå åt mig och färgkoden heter S2005R80B. Vi testade även ett snäpp ännu mörkare men jag är helt säker på att vi ska ha den ljusgrå till vänster på bilderna ovan. Som vanligt så blir kulören annorlunda på bild så ett tips om ni ska måla om är att ta hem ett par färgtester och testa hur det ser ut hos er, det har jag verkligen lärt mig nu, hehe.

Daniel som killen i butiken hette tipsade dessutom om att inte måla olika färger bredvid varandra som jag har gjort ovan, för när man sedan målar hela väggarna så ska ju färgerna inte jämföras med andra längre. Hur du uppfattar färgen kan nämligen påverkas av färgerna du målar bredvid så Daniel tyckte att jag bara skulle ta ett färgprov, max två, och sedan lita på min känsla om jag ville ha mörkare, ljusare, kallare, varmare, osv.

Eftersom jag har noll känsla för sådant och sällan gör som folk råder mig, haha, så tog jag trots det hem tre färgprover. Jag känner mig själv och jag hade aldrig kunnat gå på känsla här. Jag måste se färgerna bredvid varandra för att kunna avgöra vilken jag vill ha! Nu är jag i alla fall helt säker så idag börjar Richard och killarna bygga ut väggen som behöver färglängas en bit efter att vi tog bort hyllan, det ska spacklas, putsas och fixas och sedan börjar vi måla.

Nej, nu ska jag ta på mig jackan, ta med mig Charlie och möta upp Sandra nedanför kontoret. Vi har inte setts på jättelänge så vi ska ta en kort promenad i det vackra vädret och snacka ikapp lite. En perfekt paus eftersom jag åt min lunch framför datorn idag, det är tredje dagen i rad och varje dag har det blivit scones från Espresso House med alla tillbehör, haha, inte ok.

Puss på er så länge!

Linn Herbertssons webbshop
Dölj
bloglovin
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Lifestyle
Tess Montgomery
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Lifestyle
Vanja Wikström
Lifestyle
Josefin Dahlberg
Mode
Pamela Bellafesta
Mode
Petra Tungården
Lifestyle
Elin Johansson
Home
Andrea Brodin
Hälsa
Foodjunkie
Home
34 kvadrat
Lifestyle
Sandra Beijer
Lifestyle
Susanne Barnekow
Lifestyle
Linn Herbertsson
Hälsa
Ida Warg
Hälsa
Josefines Yoga
Lifestyle
Makeup by Lina
Mode
Fanny Ekstrand
Mode
Paulina Forsberg
Hälsa
Fannie Redman
Mode
Emma Danielsson
Man
Niklas Berglind